tag:blogger.com,1999:blog-44868727104511754692023-11-16T15:28:56.176+08:00Expressing Life Through WordsAmaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.comBlogger31125tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-17379760437508289172011-01-21T11:58:00.000+08:002011-01-21T11:58:29.169+08:00Just Like Heaven<div style="text-align: justify;">Tajuk di atas tiada kena mengena dengan cerita Just Like Heaven. Cerita tu pun sampai sekarang belum tengok lagi... Sob sob... Hari ni merupakan hari ketiga sesi bersantai a.k.a bercuti di rumah. Perasaannya? Sukar digambarkan... Just like heaven!! Bangun pagi terus online. Kalau kat office haruslah online jugak sebelum pukul 8.30 tapi after that terus kena buat kerja. Lagi annoying kalau time tengah busy telefon pulak tak reti-reti nak diam. Rasa macam nak cabut je wayar telefon tue... Duduk rumah memang best. Nak mandi pukul berapa pun ikut suka hati... Takde sapepun nak check eh dah mandi ke belum. Breakfast? Done... Milo bersama roti. Lunch? Kejap lagi pikir nak masak ape... Paling rajin masak makaroni la kot. Semalam dah buat grocery shopping... Pheww... Kalau tak mesti starving. Nak turun bawah malas walaupun guna lif. Nak keluar rumah pun malas eh... Setiap minit dan saat cutiku sangat berharga. Just like heaven lah katakan :)</div>Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-72561352147374610262011-01-19T11:37:00.001+08:002011-01-19T11:38:05.150+08:00Luahan perasaan lagi!!<div style="text-align: justify;">Nak buat luahan perasaan. Grr... Geramnya!! Biasanya balik rumah sebelum ni tumpang ofismate. Dia akan dropkan dekat stesen Universiti and terus je jalan kaki balik rumah. So biasanya pukul 6 mesti dah sampai rumah... Waktu kerja habis pukul 5.30. Tapi oleh sebab kakak tu dah pindah so kena lah cari alternatif lain untuk balik. Biasanya naik cab dengan seorang lagi ofismate ni tapi semalam oleh kerana hujan lebat so saya pun decide nak balik lambat sikit... Lagipun parah jugak kalau hari-hari naik teksi. Ingatkan kalau tunggu bas lepas pukul 6 tak adalah ramai sangat orang. Tapi memang malang nasib. Bas yang ketiga baru la sudi nak bagi kami naik. I am with my other officemate at the time... Mujurlah dapat juga naik kalau tak agaknya dah azan Maghrib pun still stuck dalam UM. A bit luckier dari orang lain yang still kena tunggu the next bus to come. Adalah dekat 45 minit jugak tunggu bas tu... Kalau jalan kaki pun dah selamat sampai rumah, lepak-lepak depan tv. Menyesal pun tak guna kan. Bas tu pun tak payah cakapla... Kalau dah namanya Rapid KL yang masuk dalam UM tak sah kalau tak padat macam sardin... Kalau time tengahari je tak ramai orang kot. Yang nak diceritakan ni pasal suasana dalam bas ni. Adalah tiga empat orang budak sekolah ni yang entah macam mana boleh sesat dalam bas tu... Dahla bising, bahasa yang digunakan kasar pulak tu. Memang panas je hati. Dahla penat baru balik kerja, dengan memang sediakala hot tunggu bas punya lama.. Rasa nak sound je sedas dua suruh budak-budak tu senyap sikit. Budak-budak zaman sekarang memangla kurang manner kan. Lepas tu yang lagi menyakitkan hati bila the bus driver shouted at my friend suruh ke tepi sikit. Kalau ko cakap elok-elok sikit tak boleh ke? Macamlah orang pekak or tak paham bahasa nak kena jerit-jerit macam tu. Lagipun manalah my friend tau she's blocking the side mirror. Dia duduk situ tak sampai dua minit kot... Yang budak-budak sekolah dok bising tergedik-gedik dari tadi takde pulak ko nak sound ye. Ni yang jadi lagi berangin, tahap puting beliung dah ni. Awal-awal tu baru ribut taufan. Ikutkan kesakitan hati, mau je rasa nak s.e.p.a.k bus driver tu. Tapi ikutkan kuat lagi iman dalam hati and kami pun tak sampai lagi ke destinasi maka sabar jelah... At the least tu jelah yang mampu dibuat. Eii masa tu pintu gate UM pun belum lepas lagi. Gile dashyat punya jammed. Asal hujan je jammed teruk... Masa tu mulalah hati start membebel. Rasa nak salahkan semua yang menyebabkan jammed ni. Kalau pihak berwajib tingkatkan mutu pengangkutan awam, tak adalah semua rakyat malaysia sibuk nak beli kereta. Ini makin ditambah jalan serta highway, jammed tetap tak kurang. Cubalah public transport tu perluaskan and mantapkan lagi kan bagus. Kalau dah seribu orang batalkan niat nak beli kereta, kuranglah seribu kereta kat jalan raya. Kan aman makmur sikit jalan raya kat Malaysia ni... Berbalik pada cerita asal, akhirnya setelah entah berapa minit dalam bas barulah selamat sampai ke destinasi. Ikutkan sakit hati, ade je nak kupancitkan tayar bas tu... Tapi kalau marahkan nyamuk seekor takkan satu kelambu nak dibakar kan. Lagipun turun-turun je bas azan Maghrib berkumandang. Mujurlah hari ni sampai jumaat cuti, eh sampai ahad... So terubatlah hati dengan incident semalam. Ceh... Apa kaitan cuti dengan sakit hati?? Senang je jawapannya. Kalau cuti tak payah pikir nak balik naik apa so tak adalah kejadian semalam berulang lagi... Hati pun senang je boleh lepak-lepak kat rumah, siap boleh update blog lagi (^_^)</div>Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-46614121790521506322010-08-24T08:02:00.000+08:002010-08-24T08:02:33.240+08:00First TryMenu berbuka puasa last Sunday. Tiba-tiba rajin untuk sibuk mencari resepi kuetiew kungfu dan try buat. Ni kalau untuk makan sebulan sekali bolehlah kot tapi kalo tiap-tiap minggu muaklah alamatnya.<br />
<br />
Kuetiew kungfu in the making:<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzymQbKnXdy0nRuZSnGztyxJ5zfnvn8o3o4k07IlpEaSw8dFkeQhihjL_e96hfxc_FJCr5duYneb3HHmO78X0cCXoetTwvpG57FEZNZjQCVjJ1djg2Jbrc_13GpxjuW3OJiOsGeXuwtOo/s1600/22082010125.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgzymQbKnXdy0nRuZSnGztyxJ5zfnvn8o3o4k07IlpEaSw8dFkeQhihjL_e96hfxc_FJCr5duYneb3HHmO78X0cCXoetTwvpG57FEZNZjQCVjJ1djg2Jbrc_13GpxjuW3OJiOsGeXuwtOo/s400/22082010125.jpg" width="400" /></a></div><br />
<div style="text-align: center;"> First buat kuah dulu... quite simple.</div><div style="text-align: center;"><br />
</div><div style="text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAjLCsOsZ3ZyIVQlbcuhaYPXQGrV29o4CuSeVxZAknD4wCqYiSgrnaCr-TDpmHn1V9ZyfU3TUveLtmFffvbJdt2NHMnSsL452H0dkqh3nzZyNlMzOZ3IaYO0n4NAXsH3dPuR5F54LaKDI/s1600/22082010126.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAjLCsOsZ3ZyIVQlbcuhaYPXQGrV29o4CuSeVxZAknD4wCqYiSgrnaCr-TDpmHn1V9ZyfU3TUveLtmFffvbJdt2NHMnSsL452H0dkqh3nzZyNlMzOZ3IaYO0n4NAXsH3dPuR5F54LaKDI/s400/22082010126.jpg" width="400" /></a></div><div style="text-align: center;">Then baru goreng kuetiew bersama telur macam telur dadar. Part ni yang susah...</div><div style="text-align: center;"><br />
</div><br />
<br />
<div style="text-align: center;">FINALLY.... tada....</div><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBhtk-08fnsEhCgQfltdfmiqZ38PT9IgzkfbFXYkm_5wEREqbDc7tR5kH-M1i64e0UUVA8v4JK9I5JJJEYvjlLO1sfDgZjPqOFZX2pgE57OT-FZ2LmXkYYDXZBlI9sI3VmIFtJ8RX7ouw/s1600/22082010130.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBhtk-08fnsEhCgQfltdfmiqZ38PT9IgzkfbFXYkm_5wEREqbDc7tR5kH-M1i64e0UUVA8v4JK9I5JJJEYvjlLO1sfDgZjPqOFZX2pgE57OT-FZ2LmXkYYDXZBlI9sI3VmIFtJ8RX7ouw/s400/22082010130.jpg" width="400" /></a></div><br />
<div style="text-align: center;">Siap pun akhirnya... Ada nampak macam kat kedai tak? Hehehe (^_^)</div><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div>Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-33631990017462743852010-07-16T20:39:00.000+08:002010-07-16T20:39:40.031+08:00Ayam Masak CiliI am back!! Ahaha... Dah berkurun tak update blog ni. Sian sian... Ni kalo kebun alamatnya lalang mesti dah same tinggi ngan tuan punya kebun. Have lots of thing to tell tapi malas nak taip... Haha.... Boleh diterima tak alasan tue.<br />
<br />
Okay.... Title tu sebenarnya menu untuk makan malam hari ni. Ayam masak cili... Bezanya dengan sambal ayam adalah yang ni masak guna cili besar. Takde gambar untuk ditunjukkan... Bukan saya yang masak but my housemate. Special requested by her boyfriend... Saya tolong tumbukkan cili je. Kiranya ada jasa bakti jugakla tu kan... Hehehe... Next time masak akan ku modify itu punya resipi. Tunggu jelah... Hahaha... Tapi tak tau la bila memandangkan mood rajin masak yang datang sekali sekala je ni. Kalo malas alamatnya masak meggi jelah... Letak telur dengan daun sup dah cukup... Selera jugak makan :P<br />
<br />
Till then. Jumpa lagi... Itadakimasu!! (Saya makan dulu)Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-17174046307320149802010-03-05T16:29:00.000+08:002010-03-05T16:29:24.641+08:00Stress....<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Tak ada mood...</span></span></span><br />
<br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Tension...</span></span></span><br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Bengang...</span></span></span><br />
<br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Sakit hati...</span></span></span><br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Tak larat...</span></span></span><br />
<br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Lemah...</span></span></span><br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Rasa nak marah...</span></span></span><br />
<br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Tapi tak tau nak marah kat siapa...</span></span></span><br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #38761d;"><span style="font-size: small;"><span style="font-family: Verdana,sans-serif;">Sekian... Sesi luahan perasaan. Sorry guys... I am just depressed.</span></span></span>Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-27114401445500319802010-02-23T11:58:00.002+08:002010-02-23T12:00:47.004+08:00My easy Sunday<div style="text-align: justify;"><span style="font-family: Georgia;">Last Sunday I went to Putrajaya with friends.. It's obviously not the first time I went there but this time absolutely just 'jalan-jalan cuci mata'. Usually I went there just to watch movies (at Alamanda of course)... But this time I went with another friend (my bestfriend actually) so basically we were doing different things. Kebetulan ada karnival WOW Putrajaya... My friend said ada belon panas so tu yang sangat excited nak pergi. But there's no belon panas... and we still had some fun. Even though I almost kena langgar dengan kereta but still I am happy... Bukannya selalu ada chance untuk enjoy yourself like this. So sekali sekala bila there's a chance, just make it to the most.</span></div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: Georgia;">Mula-mula tengok kereta-kereta yang telah di make up... What for huh? Kereta tu of course for display only.. Tak ke rugi. U can't even ride it... Tapi manusia memang macam ni kot sifat. Duit make up kereta tu kalau simpan buat pergi umrah atau haji kan ada faedahnya juga... Tak pun derma kat masjid. Dapat juga pahala... Daripada spend macam tu, just not worth it. Sometimes we should use our head, not basically because it's our interest or liking... Selalunya jawapan standard sebab minat. Minat will lead you nowhere... kalau tak digunakan ke arah yang betul serta bermanfaat.</span></div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: Georgia;">Kita sedia maklum kan cuaca kat Malaysia ni panas semacam dan mungkin akan berterusan sampai bulan depan. Ramai orang yang datang ke karnival tu, bawak family sekali... Bagus la, it's a good thing to do. A great way to spend time with our family. Tapi yang kurang greatnya bila ada sesetengah parents nie (rasa mostly la) dah tau bawak anak yang still kecil lagi, peringkat baby lagi cubalah tutup kepala anak tu dengan kain... Kalau kot ye pun awak tahan panas tapi kesian la kat si anak tu. Itu satu hal.. Bila ada show macam ni tau jelah betapa kuatnya muzik yang dipasang. And these parents yang tak berapa cerdik akal ni boleh pulak bawak anak-anak kecik ni meredah celah-celah kebingitan lagu tue. Cover la telinga anak tu dengan apa-apa... Tak tau ke yang telinga budak-budak lagi sensitif. Nak suruh anak kecik-kecik lagi dah terdedah kepada kemungkinan pekak?? Ooh my... Itu pun tak boleh fikir ke. I just assure one thing... I won't be like any of these parents. </span></div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: Georgia;">Masa tengah melintas jalan saya pulak hampir kena langgar dengan kereta. What a reckless driver... Bukan ke kalau dekat garisan kuning kena berhenti bila ada orang melintas? Kalau dah orang lain semua b'henti, you should do the same right... It all happened in a split second. Bila tengok kereta semua dah slow so I just walk through and suddenly sedar-sedar my friend grabbed me... It happened so fast that I was totally in shock. Then I saw a car depan mata... Bukan terkejut sebab hampir kena langgar tapi terkejut sebab tiba-tiba kena tarik. My friend lagi la macam trauma... Kalau dia tak grab me instantly, there's no doubt I will be hit by the car. Just imagine driver tu bawak punya laju... Sekelip mata kereta tu was there. Padahal masa nak lintas I don't see any car was coming closer. Kereta-kereta lain semua dah berhenti... My friend sempat kata dengan badan saya yang kurus sekeping ni, tak taulah apa jadi kalau kena langgar. Yeah.. Saya pun tengah cuba bayangkan. Entah ke mana terpelantinglah gamaknya... But thanks God nothing happened. With my parents yang jauh dari mata, I don't want them to worry about me. </span></div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: Georgia;">Finally we had a wonderful time; menyusuri Tasik Putrajaya. Naik Dondang Sayang... Tak mampu nak naik cruise. Hehehe... Sebenarnya my friends dah naik cruise before this so kenalah naik bot pulak. Kebetulan ada promosi off 50% so ape lagi kan... Before tu kena pakai jaket keselamatan. Yelah, kalau tercampak dalam tasik tu siapa nak tolong... Dahlah tak reti berenang. Tapi petugas yang accompany kami tu ada lesen life saver... So, no worry. But still I'm worried... This is my second time naik bot. The first one masa kecik lagi... and the fact that I'm sort of phobia with water. A lake is still okay but staring into a big ocean make me nerve... That's why I don't really like beaches. But when I was a small kid my mom tend to bring us to Pesta Pantai tiap-tiap tahun... I enjoyed it as long bukannya kena masuk dalam gigi air. Ooh God... Kalau setakat air mencecah paras buku lali bolehlah... Tapi kalau dah lebih dari paras lutut mau menggigil dibuatnya. Mula-mula naik bot tu quite nervous. Tapi dah lama-lama baru okay... and I captured lot of pictures. I love doing things like this... Just having some sight-seeing. And I glad to do this again... Somewhere, somehow, someplace... </span></div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;"><span style="font-family: Georgia;">Lastly, just sharing some photos... Ooh yes, just ignored the date. Lupa nak tukar =P</span></div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;"><br />
</div><div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDjy3nXvtZhY-p-1iUkCuOZPa8sPedTE0dplg9v6iww5BzIbqD2sodqDjwAw9XRBLwFRYcwhTHO5S4_30J2nJjex7ImwNT72-c3jLk921aUJoank5mavFt6miobS5ULPzXJID_UaSlVEQ/s1600-h/me+n+ekin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDjy3nXvtZhY-p-1iUkCuOZPa8sPedTE0dplg9v6iww5BzIbqD2sodqDjwAw9XRBLwFRYcwhTHO5S4_30J2nJjex7ImwNT72-c3jLk921aUJoank5mavFt6miobS5ULPzXJID_UaSlVEQ/s320/me+n+ekin.jpg" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9nfHD0PrVNnZjewlNInOHFgK-8_xm9rWQXmLDL6l-mijk_Y4biHgfaPQLkv50YrRI3NVsOAR-K_Lj5SiryBsJ35cKfQo13wMFkMkZrLgsizqNseqr50cMbNFFAgbOn1BGq0GIk9qrPJo/s1600-h/saye.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9nfHD0PrVNnZjewlNInOHFgK-8_xm9rWQXmLDL6l-mijk_Y4biHgfaPQLkv50YrRI3NVsOAR-K_Lj5SiryBsJ35cKfQo13wMFkMkZrLgsizqNseqr50cMbNFFAgbOn1BGq0GIk9qrPJo/s320/saye.jpg" /></a></div><br />
<div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaoc09XNL8UXBVT9-qJrI6LK2KBenuh1O6M5GD1jyjn74W6Ym9kIvwqFn7db_gfphA97tbchV_jC5UE2GTEt-HJ8eNc4drCb5rH9XQ17PU6XL5aYUmN8FRYAoJBLLMESaeZNBSYfOT_Yo/s1600-h/IMG_0245.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaoc09XNL8UXBVT9-qJrI6LK2KBenuh1O6M5GD1jyjn74W6Ym9kIvwqFn7db_gfphA97tbchV_jC5UE2GTEt-HJ8eNc4drCb5rH9XQ17PU6XL5aYUmN8FRYAoJBLLMESaeZNBSYfOT_Yo/s320/IMG_0245.JPG" /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuuO1UDYSDuV_HfM1LDlYyafa6liOjk0bpJIzXIebqopHICBVik8ekopa0YjHCkDDtXWUYuMRD_dQr1I0CTnnsRQz78mPx-0rS3ltSY5NDP4CrE0wQiV7o6WGv3L7z_3WvrChMLUgyx6c/s1600-h/IMG_0295_phixr.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhuuO1UDYSDuV_HfM1LDlYyafa6liOjk0bpJIzXIebqopHICBVik8ekopa0YjHCkDDtXWUYuMRD_dQr1I0CTnnsRQz78mPx-0rS3ltSY5NDP4CrE0wQiV7o6WGv3L7z_3WvrChMLUgyx6c/s320/IMG_0295_phixr.jpg" /></a></div><div class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div align="left" class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEii1nHn4woeezD7ljvM9r9VEdeX80PogTF6nkaWmZfN3x663Q6K4EFmAtRcN0N8Y-yhHAXvkleAPxzNo_8MsnF7-wfz3Ub8RXYLBbrvNo74jL6hcDpOeP_TuO4e4URJjmh4B6AFzHGWeYg/s1600-h/IMG_0292.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEii1nHn4woeezD7ljvM9r9VEdeX80PogTF6nkaWmZfN3x663Q6K4EFmAtRcN0N8Y-yhHAXvkleAPxzNo_8MsnF7-wfz3Ub8RXYLBbrvNo74jL6hcDpOeP_TuO4e4URJjmh4B6AFzHGWeYg/s320/IMG_0292.JPG" /></a></div><div align="left" class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div align="left" class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi88QcnbOKn0AaTauoJDeKu8kBllgwvMSC7jM3iEJYLuhcmALPJEOsudn3pLxI5ELb9OaD23I78ifGikvryfzuaFd8OgePbE4_LABGcZjjBqMHmcwpjDtPCY3KoXocW0o6EJZ-dbBXeAXI/s1600-h/IMG_0289.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi88QcnbOKn0AaTauoJDeKu8kBllgwvMSC7jM3iEJYLuhcmALPJEOsudn3pLxI5ELb9OaD23I78ifGikvryfzuaFd8OgePbE4_LABGcZjjBqMHmcwpjDtPCY3KoXocW0o6EJZ-dbBXeAXI/s320/IMG_0289.JPG" /></a></div><div align="left" class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div align="left" class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvPIgLvR1fRlrcHbdmO9f5dwLEvcpWUKrzxduMFhtXKbWIZ80pKWkNscRK77fK4_X0TBsuAO5J9ldaBiqdZnEjsROtNGplf-kVHfoG4F5-7fIMOryNI2d479Czy1vGP8zxzCgx0tqbq-k/s1600-h/IMG_0285.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvPIgLvR1fRlrcHbdmO9f5dwLEvcpWUKrzxduMFhtXKbWIZ80pKWkNscRK77fK4_X0TBsuAO5J9ldaBiqdZnEjsROtNGplf-kVHfoG4F5-7fIMOryNI2d479Czy1vGP8zxzCgx0tqbq-k/s320/IMG_0285.JPG" /></a></div><div align="left" class="separator" style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none; clear: both; text-align: center;"><br />
</div>Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-3256384321518424602010-02-18T16:39:00.000+08:002010-02-18T16:39:17.404+08:00In Love Like ThisWhat can I say is I'm really in love. Madly in love... Oops... Ini tiada kaitan dengan Valentine's day. I don't even celebrate it. Google tadi, this is one definition on love: <span style="color: #a64d79;">To take delight or pleasure in; to have a strong liking or desire for, or interest in; to be pleased with; to like.</span> Hehe.. Rajin tak? Siap google meaning lagi. Love is the sweetest feeling of all... It makes you wanna smile all the time. Betul tak? <br />
<br />
Okay. Saya bukannya dilanda sindrom cinta or whatsoever... I spent my weekend with watching this anime. Think that I'm so lucky to stumble upon this really heart-warming anime... I know there's lot of people probably questioning why I really like anime. I just love it, not just into liking. It's weird for them (some of them) if a girl and at age like me to like anime up to now... You know sometimes it's hard to share your interest with other person. I don't mind if people don't like what I am into. After all, we human are different.<br />
<br />
This anime titled Kimi ni Todoke (From me to you) literally translated as Reaching You. It's basically a love story. Bukan macam anime yang saya selalu tengok sebelum nie. Ada violance, blood, lawan sana sini... My favourite one yang ade fighting, mighty powers but contains important messages, that only love strengthen us all. This one totally catch my heart. Not because it's a love story. But it's about starting a friendship and developing feeling towards other person. It's not as instant liking... You went into some process into liking others. It's really a sweet anime for me... Thus I fell in love with the character, the male character. <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhv6yhLjSaKlQnRTlYWpODrccYXZCtcjb0AoQVG8LkxlxMRz9MKYqKcF4PDcZr1YsCf5mBqgCR1aLQ1DRQ9HdioFT3fghsNCdhmAvrnKUPiY_PAaYQqdX1tQsHD9xKnrpp9Ws-iDGD9dkY/s1600-h/kazehaya-sawako.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhv6yhLjSaKlQnRTlYWpODrccYXZCtcjb0AoQVG8LkxlxMRz9MKYqKcF4PDcZr1YsCf5mBqgCR1aLQ1DRQ9HdioFT3fghsNCdhmAvrnKUPiY_PAaYQqdX1tQsHD9xKnrpp9Ws-iDGD9dkY/s320/kazehaya-sawako.jpg" /></a></div><br />
<div style="text-align: center;">Sharing a light moment together.. How sweet :)</div><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC7inpilXUK6sJDmLQhpRE9uE0ZViQheNeJpmDnO8kau9t8bqbvOCBSL21IqDpcOtZUESDabuRRs5vZTVTlBiqHNDziRivp_P0K1qBsy_adEadynqeBAATfT27RNPFJejcVEKfjj3uxgY/s1600-h/Shouta-Kazehaya.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgC7inpilXUK6sJDmLQhpRE9uE0ZViQheNeJpmDnO8kau9t8bqbvOCBSL21IqDpcOtZUESDabuRRs5vZTVTlBiqHNDziRivp_P0K1qBsy_adEadynqeBAATfT27RNPFJejcVEKfjj3uxgY/s320/Shouta-Kazehaya.jpg" /></a></div><br />
<div style="text-align: center;">The male character, Shouta Kazehaya... Described as a really nice guy, everybody like him. </div><div style="text-align: center;">I like him too.... hehehe (^_^)</div><br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEeUxNnYdCUKl5MWf2B1jdsnqp85BPZDIodgyaHDQdO4J1BsXxJRZj0qIdQBXUzkaGCqVzIXXo8ltobFDH_2kbgdkzx07nRD63Ts8eNFJUTjHlDPe7qll7HpZdYVZL8RWuxuRwfyWoKW8/s320/Kimi-ni-Todoke-41.JPG" /></div><br />
<div style="text-align: center;">The lead characters... Shouta and Sawako</div><br />
<br />
<br />
Tak sabar nak tunggu episod seterusnya. Sekarang dah episod 19... Tak tau berapa episod keseluruhan. Err.. Saya telah habis menonton anime ni sebanyak 18 episod dalam masa sehari. Sehari, bukan dalam tempoh 24 jam okay. Hebat tak? Hahaha.. Kalau dah addicted memang macam nilah jadinya. Just cannot wait part bila akhirnya si Shouta ni confess perasaan sebenarnya pada Sawako. I think this is how a relationship between woman and man should be build... Slowly begin with a friendship. Rushing into things will get you nowhere... Taking time to know each other well. Enjoying each moments that you had treasured together. That would be wonderful... Being a friend (close friend) will help you understand each other better. Watching this anime taught me about one thing... and let me keep that 'one thing' to myself. :) <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
p/s: I'm too addicted with this anime... Just can't help myself.Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-10621352844941096092010-02-15T21:32:00.000+08:002010-02-15T21:32:48.478+08:00Lone RangerYes, I am a lone ranger. For few days... Semua orang balik kampung and I'm the only one at home. Huhu... Fakta yang menyedihkan... Sebab tak pernah bersendirian. Biasanya I'm the one who left everyone behind.. Tapi tak apalah. It's okay to be on my own.. Except jadual hidup yang sangat tak terurus... Hari ni managed well sikit. At least mandi awal sikit and juga lunch awal compared dengan semalam. Dah dekat Maghrib baru sibuk nak memasak... Itu pun sebab dah lapar sangat.<br />
<br />
Semalam layan movie Korea, best jugak. Hari ni rasa nak layan drama jepun atau korea tapi nak tunggu loading tu yang agak malas... Best jugak kalau hari-hari macam nie. Tapi jadi macam anti social pulak.... Dah dua hari duduk dalam rumah je. Tak keluar langsung... Sangat macam budak baik. Bukan baik sebenarnya, tapi malas nak pergi mana-mana... Bukannya ada tujuan pun. Setakat keluar window shopping malaslah. Baik duduk rumah senyap-senyap. Bila macam ni rasa nak off je handphone... Betul-betul nak bersendirian and asingkan diri dari dunia waima sebentar cuma. Sebab kadang-kadang rasa dah sesak nafas berada dalam dunia ni. Alangkah bagus kalau dapat duduk dalam my own space untuk tempoh tertentu dalam sehari...<br />
<br />
Teknologi tu memang bagus dan memudahkan manusia tapi menyusahkan jugak kadang-kadang. Bila orang telefon anda time betul-betul tak ada keinginan nak bercakap dengan orang.... Bila rasa malas sangat nak balas message yang orang hantar. Lagi rimas bila orang telefon masa kita tengah buat sesuatu dan tak dapat jawab. Lalu mereka pun menelefon berkali-kali lepas tu sampai la kita jawab. Excused me, ingat telefon tu melekat dengan saya ke?? Macam orang tak ada kerja lain nak buat selain tunggu tepi telefon tue. Tension betul. Jujurnya, rasa telefon ni menyudahkan kadang-kadang.... Separuh privasi terjejas. Bagus juga hidup tanpa handphone kan.... Tapi sesuatu yang dah berlaku takkan berubah. So still have to cope with it.<br />
<br />
After today cuti tinggal lagi sehari. Bosannnya bila fikir cuti dah nak berakhir... Tapi kerja dah jadi rutin harian. Part of my life now... At least tiap-tiap hari ada semangat nak pergi kerja walaupun sebesar zarah cuma . Compared dengan sesetengah orang yang tanpa perasaan pergi kerja because they don't like it. Which one is better? I don't really like my job... But I'm still grateful that I have a job, I got money every month. Pengalaman kerja sebelum ni sangat memeritkan. Rasa pergi kerja macam nak pergi medan perang... Jadi berada di tempat sekarang membuatkan saya lebih bersyukur pada-Nya. Alhamdulillah....Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-91547898818120933652010-02-12T13:43:00.000+08:002010-02-12T13:43:33.707+08:00It's ME!!Hahaha... Title entah ape-ape. Izinkan saya gelak dulu ye.... Hehehe. Baru-baru ni tukar profile pic di facebook... Gambar tu ambik sendiri masa hari Ahad sebelum keluar ke Masjid Jamek dengan housemates. Sementara tunggu my rumate bersiap, macam2 gaya bergambar. Sebab dah agak lama tak letak latest pic of myself, so letak lah pic baru ni yang telah diedit di <a href="http://www.phixr.com/">http://www.phixr.com/</a>. Yang kelakarnya dapat macam-macam komen pasal pic nie. Aduhai... Pada yang komen kata pic ni cantik, thank u!! Hehe :) But then ada seorang kawan kata nampak lain... Huhu... Lain sangat ke? Mula la rasa macam tu bukan diri sendiri pulak... Oleh itu saya ambik keputusan nak upload gambar sebelum dan selepas diedit. Berbeza sangatkah rupa saye... Confused nie...<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif0N9aG-EbobzQ3ccEuBwYOkP2ieqz5aqpBfpfuqv1iBemdT46VheaxS-4ufl_aTvM04FVgHAxYx9zvzvCiQq3aMrWxW8CjKxJ5pxLEzvCxmRE3lYghivlIcEDQ55h5qgFCmBzIgBMUVU/s1600-h/me.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEif0N9aG-EbobzQ3ccEuBwYOkP2ieqz5aqpBfpfuqv1iBemdT46VheaxS-4ufl_aTvM04FVgHAxYx9zvzvCiQq3aMrWxW8CjKxJ5pxLEzvCxmRE3lYghivlIcEDQ55h5qgFCmBzIgBMUVU/s320/me.JPG" /></a></div><div align="center">Sebelum diedit... Hanya crop je sebab xnak nampak sofa rumah kami yang dah uzur...</div><div align="center"><br />
</div><div align="center"><br />
</div><div align="center"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEik6uxPwUYZxtvR0ivWIRJuD3UTDVLYuIbt7yX11SxrHMabs_avSammEFs8yV-Nm_Lg1UFYBxbliIz1WIZUuUJfTtRPfhyVWBWAifU0ILEpz6Ju11P3l34uj3oJy47dD83vKuTUCzbFGuU/s1600-h/ladida.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEik6uxPwUYZxtvR0ivWIRJuD3UTDVLYuIbt7yX11SxrHMabs_avSammEFs8yV-Nm_Lg1UFYBxbliIz1WIZUuUJfTtRPfhyVWBWAifU0ILEpz6Ju11P3l34uj3oJy47dD83vKuTUCzbFGuU/s320/ladida.jpg" /></a></div><div align="center">Lepas edit guna Phixr... Mula2 guna noise tool untuk remove noise/despeckle. Then guna colour effect (make love, not war)... So terhasil la pic nie.</div><div align="center"><br />
</div><div align="center"><br />
</div><div align="center">One more pic....</div><div align="center"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEgBxoNS88gutCqoEHuV13JGrsDKtjgvb5mhY8T3sVG7jRqRPDN-T0EhsMN9WJaafPzBr-4xUF-2eByob7jYKj9PCARmv2_4QSZA4jAvWOXGTQU1oHEvv-nSL8aftzZqIRPUcdIOySowU/s1600-h/amame.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ct="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEgBxoNS88gutCqoEHuV13JGrsDKtjgvb5mhY8T3sVG7jRqRPDN-T0EhsMN9WJaafPzBr-4xUF-2eByob7jYKj9PCARmv2_4QSZA4jAvWOXGTQU1oHEvv-nSL8aftzZqIRPUcdIOySowU/s320/amame.jpg" /></a></div><div align="center">Ni pulak guna colour effects (cross process)...</div><div align="center"><br />
</div><div align="justify"><br />
</div><div align="justify">Suka guna phixr sebab mudah dan tak leceh. Kalau tahap macam Photoshop tu memang malas la... For me simple is better... Sebab penyakit MALAS kan... ehehehe... Bila tengok gambar ni terfikir jugak. Apa yang membuatkan aku nampak lain?? Sendiri tak terjawab... I'm not pretty so terima kasih kepada photo editing software yang mampu mengubah wajah ini. Hehehe... </div><div align="justify"><br />
</div><div align="justify"><br />
</div><div align="justify">P/S: Lain sangat ke muka saye???</div>Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-22203437536950870462010-01-28T16:21:00.001+08:002010-01-28T16:22:25.779+08:00The dessert personality quiz<div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Knowing our personality through favourite dessert. It's fun!! Meh kita tengok siapa yang kena (^_^)<br />
</span><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><b><a href="http://www.blogger.com/post-edit.g?blogID=4486872710451175469&postID=2220343753695087046" name="angel food">Angel food</a></b>: Sweet, loving, cuddly. You love all warm and fuzzy items. A little nutty at times. Sometimes you need an ice cream cone at the end of the day. Others perceive you as being childlike and immature at times.</span><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><b><a href="http://www.blogger.com/post-edit.g?blogID=4486872710451175469&postID=2220343753695087046" name="brownies">Brownies</a></b>: You are adventurous, love new ideas, are a champion of underdogs and a slayer of dragons. When tempers flare up, you whip out your saber. You are always the oddball with a unique sense of humor and direction. You tend to be very loyal.</span><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><b><a href="http://www.blogger.com/post-edit.g?blogID=4486872710451175469&postID=2220343753695087046" name="lemon meringue pie">Lemon meringue pie</a></b>: Smooth, sexy, and articulate with your hands, you are an excellent after-dinner speaker and a good teacher. But don't try to walk and chew gum at the same time. A bit of a diva at times, but you have many friends.</span><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><b><a href="http://www.blogger.com/post-edit.g?blogID=4486872710451175469&postID=2220343753695087046" name="vanilla cake">Vanilla cake with chocolate icing</a></b>: Fun-loving, sassy, humorous. Not very grounded in life; very indecisive and lack motivation. Everyone enjoys being around you, but you are a practical joker. Others should be cautious in making you mad. However, you are a friend for life.</span><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><b><a href="http://www.blogger.com/post-edit.g?blogID=4486872710451175469&postID=2220343753695087046" name="strawberry short cake">Strawberry short cake</a></b>: Romantic, warm, loving. You care about other people and can be counted on in a pinch. You tend to melt. You can be overly emotional and annoying at times.</span><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><b><a href="http://www.blogger.com/post-edit.g?blogID=4486872710451175469&postID=2220343753695087046" name="chocolate cake">Chocolate cake with chocolate icing</a></b>: Sexy, always ready to give and receive. Very creative, adventurous, ambitious, and passionate. You have a cold exterior but are warm on the inside. Not afraid to take chances. Will not settle for anything average in life. Love to laugh.</span><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><b><a href="http://www.blogger.com/post-edit.g?blogID=4486872710451175469&postID=2220343753695087046" name="ice cream">Ice cream</a></b>: You like sports, whether it be baseball, football, basketball, or soccer. If you could, you would like to participate, but you enjoy watching sports. You don't like to give up the remote control. You tend to be self-centered and high maintenance.</span><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><br />
</div><div style="font-family: Verdana,sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><b><a href="http://www.blogger.com/post-edit.g?blogID=4486872710451175469&postID=2220343753695087046" name="carrot cake">Carrot cake</a></b>: You are a fun loving person, who likes to laugh. You are fun to be with. People like to hang out with you. You are a very warm-hearted person and a little quirky at times. You have many loyal friends.</span><br />
</div>Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-45052540513412206612010-01-13T17:15:00.000+08:002010-01-13T17:15:10.929+08:00~ Best Moment 2009 ~<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div>Lupa nak share... This is one of the best memories untuk dikenang in 2009. Last year my younger sister was taking PMR... On 24th December result pun keluar. Kakak-kakak dia pulak yang nervous terlebih... Masa tu saye cuti. Kebetulan hari result keluar tu saye balik Pahang.. Jadinye lagilah bertambah excited nak sampai rumah. Dia ni adik saye yg kedua... Saye ada 3 orang adik perempuan. Name dia Nursyahirah... Masa kecik selalu ejek dia anak angkat sebab muka dia chinese look.. hehe... Beza umur saye dan dia is 10 years. Jauh kan jarak kitorang?<br />
<br />
<br />
<br />
<div align="center" class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUKj2v4P3YS6i8j2A8oXWViVuUAqAp9P0Wd6Dkn9t3vh4_8W5xHTXCSU0X4r8e4cplnBx7Xvtl_7X14fI79cx9Lb9RtF8gDU7EuVpl3j2sPKcj8GfHNQQn1A0T2wxitMLtDFbpOiDM1LE/s1600-h/syahirah.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ps="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUKj2v4P3YS6i8j2A8oXWViVuUAqAp9P0Wd6Dkn9t3vh4_8W5xHTXCSU0X4r8e4cplnBx7Xvtl_7X14fI79cx9Lb9RtF8gDU7EuVpl3j2sPKcj8GfHNQQn1A0T2wxitMLtDFbpOiDM1LE/s320/syahirah.jpg" /></a><br />
</div><div style="text-align: center;">Ni dia budak yang b'name Nursyahirah... Nickname dia 'kakak'. Dah sangat tinggi berbanding kakak2nya. Malu nak berdiri sebelah dia dah... hahaha<br />
</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div><div style="text-align: justify;">Alhamdulillah... Dia dapat 9A in PMR. Syukur sangat-sangat.... Mase tu dia tak pergi ambik result pun. Kawan-kawan dia yang tolong checkkan... Dia tak nak pergi Kuantan untuk ambik result walaupun mak suruh. Tapi tak apalah kan... Still she had done a great job. Really proud of her :)<br />
</div><div style="text-align: justify;">This one of the best things yang berlaku in 2009... Kenangan yang pastinya terindah buat dia. We all love you, kakak!<br />
</div><div style="text-align: justify;"><br />
</div>Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-88587060725416103322010-01-13T11:49:00.000+08:002010-01-13T11:49:56.452+08:00~ Selamat Hari Tua ~<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxplzaLC4Liw7ZQuO3mMNRYq3Bj6Sw8cs_gko6t4rXL8hL4JeG5EyVkWpwwo6Vaciu2vdM0bLWCTbl9_oSdZkWqU932DpIhG-8ZzYAPCj3qeOQtB8-Ih-QotstCaITxvKdxv6qRJbOD8I/s1600-h/06062009549.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ps="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxplzaLC4Liw7ZQuO3mMNRYq3Bj6Sw8cs_gko6t4rXL8hL4JeG5EyVkWpwwo6Vaciu2vdM0bLWCTbl9_oSdZkWqU932DpIhG-8ZzYAPCj3qeOQtB8-Ih-QotstCaITxvKdxv6qRJbOD8I/s320/06062009549.jpg" /></a><br />
</div>Hari ni adalah birthday one of my housemate yang ke 25. Dah makin tua budak nie... Suzana nama dia. Start kenal dia mase pindah masuk ke rumah sewa on midth of June... Masa tu memang tak kenal sape-sape. Mujurlah dapat housemates yang baik... Alhamdulillah. Since dari awal she always help me.. Memang baik orangnya serta sengal jugak kadang-kadang. Hehe.. Tapi hidup memang ceria dengan cik Suzana nie. Dialah tempat mengadu masalah, tempat luahan perasaan.. Dan saya jugak tempat luahan perasaan dia... Memang adil lagi saksama ;)<br />
<- Nilah rupa cik Suzana...<br />
<br />
So semalam lepas solat Maghrib terus bersiap dan pergi midvalley. Rancangnya nak beli kek birthday untuk dia and buat a simple surprise birthday celebration... So everything went well. Kek yang dibeli simple and murah je. Sebab nak surprisekan dia punya pasal saye siap tumpangkan kek tu dekat rumah adik.. Almaklumlah rumah dekat sangat. Even housemates yang lain pun tak tau my plan. <br />
<br />
<br />
Sementara nak tunggu pukul 12 malam layan la cerita dekat tv. Tari Tirana, erm pastu tak pasti cerita ape, then tengok Gossip Girl yang dah berzaman tak layan... Muka pun selamba je macam tak ada ape-ape. Masa bagi kek dekat adik dah pesan siap-siap suruh dia naik 5 minutes before 12. Sekali tu kan boleh pulak birthday girl ni nak masuk tidur... Lagi setengah jam nak pukul 12 masa tue... Ape lagi cepat-cepat message adik suruh naik lagi 5 minit. Memang tak boleh nak buat sharp on time... Hancur plan A saye.<br />
Tak lama lepas tu kek pun tiba. Saye pun cepat-cepat panggil birthday girl suruh keluar... Bila tengok muka gembira dia tue memang rase happy sangat. Sebab dapat buat dia happy on one of her biggest day. <br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiE0VMFD9DYYINsbj7tlk4nvsdbEn2QEbvgY1-Q2noU_tzC0viEaX881SxjQNvh0nnQoZ157flfJsV8qRydjKYUA-iCBSIJ0WdS-vfNR-1DkKZW2vEhT6IUSqf2q1M1GPevKKkTl7EI28M/s1600-h/besday+cake.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ps="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiE0VMFD9DYYINsbj7tlk4nvsdbEn2QEbvgY1-Q2noU_tzC0viEaX881SxjQNvh0nnQoZ157flfJsV8qRydjKYUA-iCBSIJ0WdS-vfNR-1DkKZW2vEhT6IUSqf2q1M1GPevKKkTl7EI28M/s320/besday+cake.JPG" /></a><br />
</div>Nilah rupa kek chocolate mousse yang simple itu... Ade separuh lagi dalam fridge. Taking this pic guna IPhone birthday girl... Maklumla baru je beli.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNH5XZdMZBWd14JXhxubEJIV0tvLNXTaAUvXX_1o4MwO73eezIkuhpNm-SZhgeQwr4WV3nvSJ7kwj-wmmIWJMDNYg_BVa71tb6Pj6bvXgzx_BJwSABJopzgR61wFqVd30gW5ar4AMXdjY/s1600-h/12012010242.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" ps="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiNH5XZdMZBWd14JXhxubEJIV0tvLNXTaAUvXX_1o4MwO73eezIkuhpNm-SZhgeQwr4WV3nvSJ7kwj-wmmIWJMDNYg_BVa71tb6Pj6bvXgzx_BJwSABJopzgR61wFqVd30gW5ar4AMXdjY/s320/12012010242.jpg" /></a><br />
</div>Birthday girl kena pasang sendiri lilin... Padan muka! Sape suruh tetiba nak masuk tido...<br />
<br />
<br />
So we had a wonderful moment semalam. Walaupun simple je but just nice... Adalah sesi menyuap kek dan gelak-gelak bila si budak bertuah ni main-main pulak masa nak suap kek kat mulut saye. Huh!! To my dear housemate, Suzana... Wish u a very happy birthday. Sayang bangat sama kamu!!!Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-83012656451295103312010-01-12T10:33:00.000+08:002010-01-12T10:33:12.830+08:00Kasihku<i>Aku tidak ingin mengasihi dia kerana perasaanku<br />
Aku tidak ingin menyayangi dia kerana jiwaku<br />
Kasihku pada dia berlandaskan kasihku pada Tuhan yang Satu<br />
Andai kasihnya ternyata bukan untukku<br />
Kuyakin kasih Tuhan padaku akan menghapus luka-luka itu<br />
</i>Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-22858011103769102512010-01-12T10:26:00.000+08:002010-01-12T10:26:23.365+08:00Coretan sana siniLast weekend adalah sangat menggembirakan for me. Kalau boleh nak ulang semula saat-saat tu. Lepas habis kerja on Friday terus balik rumah kemas barang dan b’tolak ke Bangi. Komuter sangat sesak, memang tension dibuatnye. Tapi disebabkan nak ke UKM jugak punya pasal, bertahan sajalah dalam kepadatan tren tue. Alhamdulillah, selamat sampai tanpa sebarang kecederaan..Hehehe. Macam biase, saya stay di rumah bestfriend. Malam tu pegi family day Kolej Rahim Kajai. Sekadar jalan2 beli makanan dan sehelai selendang. Tak reti pun pakai selendang tapi belasah sajalah. Asal nampak macam pakai sudahla. Malas nak merapi lawa-lawa. Bukannya ada orang nak tengok pun. <br />
<br />
On Saturday sebelah paginya tak ada aktiviti. Oleh sebab plan nak balik KL petang tu jugak so saye pun iron baju siap-siap. Rajinlah sangat kan. Padahal dah pukul 12 tghari tapi belum mandi lagi. Hehe… Petang tu pegi pasar malam Bangi. Saye suka sangat pasar malam ni. Compared dengan pasar malam Kerinchi yang sangat kecik dan tak banyak pilihan, memang tak jadi apa la. Rasa macam nak stay dekat Bangi pun ada tapi jauh la pulak nak ulang alik ke KL. Kalau ada transport pun still parah. Dengan nak kena bangun awal pagi lagi. Sanggup ke wahai Husna? Of courselah tidak. Duduk rumah sekarang, keluar pukul 8 pun sempat lagi. Berbalik pada cerita pasar malam, memang borong makanan sajalah. Biaselah masa membeli, memang tamak... Sudahnya ada je makanan yang tak b’sentuh ataupun kena sentuh sikit je and then end up masuk dalam tong sampah. Sukalah sangat kawan dengan syaitan kan... Then bila dan macam tu barulah perasan I spend a lot of amount on foods only. Aduhla Husna, memang patut lain kali pegi pasar malam bawak 10 ringgit je.<br />
<br />
Malam tu ada aktiviti sangat best, menonton teater! Dah lama sangat tak tengok teater... Memang rindu la aktiviti ni. Dulu sanggup berjalan dari Burhan ke Dewan Gemilang (DG) semata-mata nak tengok teater. My college is one of the best dalam teater, tu yang lagi semangat pergi tengok and bagi sokongan. Mase second year siap join kelab teater tapi tukang sediakan props jelah, bukannya barisan pelakon. Harusla teater itu hancur kalau saye yang berlakon… Mase tengah tengok teater jumpa Nad, Amalina serta Hadi. Punyalah excited jumpa Nad dan Malin sampaikan boleh tak perasan akan kewujudan Hadi walaupun dia pakai baju warna kuning terang benderang. Sorry Hadi!! Persembahan teater sangat best sampai tak larat nak gelak. Terima kasih kepada my bestfriend sebab bawak saye pegi tengok teater. Saye duduk senyap-senyap je kat sebelah bila dia dah start memecut keretanya. Bukannya reti nak drive kereta slow sikit budak seorang tu. Thanks a lot jugak especially kepada Nad dan Amalina for the wonderful moment. Harap-harap dapat enjoy lagi moment macam nie. Yang pentingnya, kolej yang saya telah stay selama 3 tahun sepanjang kat UKM yang menang dalam teater tu. So sangat puas hati lah… Bravo Tekad!!<br />
<br />
<br />
Ahad tu pulak kena bertugas di KLCC, ada The Star Education Fair. Best jugak… It’s a whole new experience for me. First time bertugas jaga booth… Boleh tengok macam-macam ragam orang. Saye tak familiar dengan KLCC sebenarnya, sebab jarang pergi. Pukul 8 lebih bertolak dari Bangi... Mujur jugak tren tu laju hari tu. Around 9 something sampai rumah.. Terus tukar baju, minum milo dan bertolak ke KLCC. Tak sempat nak breakfast pun. Bila dah sampai KLCC jadi satu hal pulak... Tak tau arah ke Convention Centre. Malu bertanya sesat jalan..Jadi saye pun tanyalah dekat guard. Dengan kepakaran melilau sedia ada, akhirnya selamat sampai. Tapi bila dah kat situ lagilah tension. Sampai nak menangis dibuatnya sebab cari booth UM tak jumpa... Adalah dalam 15 minit melilau dalam tu, dari Hall 3 ke Hall 1 tapi tak jumpa jugak. Sakit hati betul, kaki pun dah sakit. Punyalah kecik dan comel booth Universiti Malaya yang tersohor tue. Jangan salah paham, pihak pengurusan cuma nak jimat duit. Ruang yang kecik tu pun dah RM500O. Tak taulah berapa kolej swasta dengan booth mereka yang sangat besar tu bayar... Takpe, mereka banyak duit kan. Punyalah susah nakjumpa booth UM sebab terlindung dengan booth mereka yang sangat besar. Memang tenggelamla... Sepanjang booth tu baru tau macam mana nak bersoal jawab dengan orang yang datang. Banyak yang tak tau lagi so agak cuak la... Tapi lepas tu dah agak confidence. Ramai yang datang nak tanya pasal degree program serta diploma.. Untuk soalan seperti ada tawar diploma atau degree secara PJJ tu memang boleh diabaikan je. Jawapannya of course la tak ade. Ramai jugak yang assumed dengan diploma terus boleh sambung MA. Senangnye hidup macam tu kan... Terfikir jugak, mereka ni dah attend kolej/universiti. How come fakta seperti only with degree je boleh sambung Master pun dorang tak tau... Ooh, yang tu semua for undergraduates… Mine is postgraduate tapi oleh sebab duduk sebelah menyebelah so tolonglah jawabkan. <br />
<br />
Ada seorang ni ingatkan tengah buat MA sebab dia tanya pasal PhD program. Rupanya baru belajar di Politeknik... Dah siap tanya pasal Phd. Semangat betul dik... Yang datang tanya for postgraduate tak ramai. Tengok gelagat budak-budak sekolah,yang baru lepas SPM tu yang bestnya. Ada sekumpulan budak-budak ni, all boys, memang kelakar la tengok dorang. Ade seorang nie sangat menarik perhatian... Sangat comel, hensem, sempoi, cute dengan pakai baju warna pinknya. Tak suke sebenarnye lelaki pakai warna pink tapi dia ni dapat pengecualian sebab comel. Nasiblah baru lepas SPM dik oii... Hehehe =P So overall memang bestla join pameran macam nie. Bos dah kata nanti pameran luar KL dia nak heret saye sekali.. Hehe. Bestnye!!! Tapi kan sampai sekarang kaki sakit tak lega lagi. Tu yang tak bestnya :( Sekian laporan tak berapa nak ringkas hujung minggu saya...Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-53853579138534477412010-01-08T15:42:00.000+08:002010-01-08T15:42:21.075+08:00Wajah Siapa Yang Kau Cari<b>Wajah Siapa Yang Kau Cari (Ibnor Riza)</b><br />
<br />
Tidak ku tahu apa maksudmu<br />
Tertanya-tanya pula di hatiku<br />
Lama sudah menanti belum kutemui<br />
Jawapanmu yang masih samar<br />
<br />
Wajah siapa yang engkau cari<br />
Hati yang mana kau ternanti-nanti<br />
Semakin binggung sungguh sedih<br />
Tak menentu didalam permainan rindu<br />
<br />
Terbuang sudah rasa kasih yang kucurah<br />
Meresap jauh dan entah ke mana<br />
Sia-siakah pengorbanan ini<br />
Ataukah memang sengaja diuji<br />
<br />
Bercinta denganmu bagaikan bermain<br />
Di taman larangan istana kayangan<br />
Andai ku ditawan pastinya hukuman<br />
Harus kuterima walau tak kurela<br />
<br />
Apakah lagi yang masih kurang<br />
Dan apa pula terlebih buatmu<br />
Tak dapat aku teka seandainya<br />
Engkau masih lagi berdiam diri<br />
<br />
Didera permainan rindu<br />
Itukah hadiah untukku<br />
Adakah ku diuji<br />
<br />
Just terjumpa lirik lagu nie... Hurm.. Not really related with me. But still ade some part yg menyentuh perasaan : <br />
<br />
<i>Wajah siapa yang engkau cari<br />
Hati yang mana kau ternanti-nanti<br />
Lama sudah menanti belum kutemui<br />
Jawapanmu yang masih samar<br />
</i>Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-57024047565536772982009-12-23T11:42:00.000+08:002009-12-23T11:42:22.155+08:00Dugaan Hujung TahunSangat sakit hati dua hari lepas. Rumah kena pecah masuk... 15 minit sebelum balik tiba2 dapat sms dari housemate, pesan jgn masuk rumah lagi kalau dah sampai. Dalam hati dah syak something... Tambahan pulak minggu lepas pun dah ada cubaan pecah masuk tapi tak berjaya. Balik je rumah terkejut tgk pintu grill terbuka luas. Padlock pun dah hilang entah ke mana... So penjahat tu cuba lagi sekali pada petang isnin tue. Masuk ikut tingkap dapur pulak kali ni. Memang betul gila la... Tak sayang nyawa betul. Rumah dahla tingkat 11... Dari balkoni tepi dengan tingkap dapur tu memang ada jarak. Melainkan dorang pinjam kuasa spiderman, mmg tak lepas nak masuk la. Tapi manusia bila akal tu dah dipengaruhi pemikiran jahat, macam tulah jadinya kan... <br />
<br />
Balik2 je rumah masuk bilik tengok macam br lepas kena langgar garuda. Lagilah tension yang amat.. Dahla penat baru balik kerja. Satu hal pulak nak kena mengemas semua tu. Bukan main gembira lagi si penjahat tu menyepahkan kain baju saya and roommate... Lepas encik polis balik around 9.30pm , operasi mengemas pun bermula. Dalam pukul 11 lebih baru siap clearkan semua... Otak sibuk membuat keputusan sama ada nak pergi kerja atau tak esoknya sebab memang penat. Sebab takut nak duduk keseorangan kat rumah, the final decision is pergi sajalah kerja... Tapi bila bangun esok pagi memang rasa sgt malas. Rupa2nya dua org lagi housemates pun cuti juga. Tapi ambik half day jelah. Petang tu masuk ofis... Barang2 dah hilang memang tak boleh nak kata apa, dah memang rezeki si penjahat. Tapi yang sakit hatinya sebab dalam penat2 balik kerja kena kemas bilik pulak... Kalau sendiri sepahkan tak apalah jugak. Ni sebab kerja orang lain yang dah curi harta saya.. Huhu... Memang rasa nak transform jadi Hulk Hogan versi female masa tu. Mujur jugak ALLAH kurniakan sekelumit kesabaran...Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-26297804034418869742009-11-12T12:03:00.002+08:002009-11-12T12:21:59.885+08:00Bosan layan facebook, bosan main game, bosan dengar lagu. Semua benda membosankan saya. Layan blog lah pulak... Hari ni nk create kuiz sendiri. Ade sgtlah bakat nak merapu meraban nie ;P<br /><br />(1) You are currently obsessed with?<br /><br />Lagu fireflies (owl city), only you can love me this way (keith urban), starstrukk (katy perry ft. 3oh3) and lagu kelly clarkson of course... Ooh Inuyasha juga...<br /><br />(2) Apa mood anda hari nie?<br /><br />Hoho.. Entahla. Tak ada rase gumbira, sedih pun tak... Xde perasaan kot. Rase bosan je...<br /><br />(3) Destinasi pelancongan impian anda?<br /><br />Yg mmg sediakala dlm list: Jepun, Bukit Tinggi, Sabah, Scotland (nak pergi tengok castle)... Teringin nk pergi Langkawi since dia kata best and Tioman sebab dkt dengan rumah. Tak berapa minat pulau2 ni sebenarnye sebab saye agak phobia dengan air...<br /><br />(4) You just can't wait for?<br /><br />Tunggu episod baru Inuyasha diupload ke Megavideo. Penantian memang satu penyeksaan...<br /><br />(5) Perkara yang orang tak berapa tahu pasal anda?<br /><br />Yang saye sebenarnya suke buat lawak. And I love to laugh!!! I love seeing people around me being happy... Saye juga bkn seorang yg lemah lembut as I seemed. Tipu je tu... Haha<br /><br />(6) Did you miss anyone right now?<br /><br />Ooh... Absolutely. My family, my friends... and him.<br /><br />(7) One of your dream?<br /><br />Nak jadi novelist. Bukan xde idea nak menulis tapi malas kot... Tlg doakan agar saye jadi rajin... Kenapa la asyik dilanda virus malas nie??<br /><br />Okay... 7 questions je for today. Wah.. Ternyata hari ni saya jadi rajin utk update blog. A big applause for myself.... Hehehe (^_^)Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-793075815861231912009-11-12T08:20:00.002+08:002009-11-12T11:51:52.091+08:00Me and YouOkay... First and foremost, dah berkurun tak update blog. Kesian blog ni terabai je... Nak buat macam mana, tuannya ni pemalas sikit nak update. Hehe ^_^<br /><br />Lately, few things happened. Ada good news, ada jugak bad news yg rupa-rupanye tak bad pun. Huhu... Dalam 3 minggu yang lepas, saya dikejutkan dengan satu perkara. What can I say is my heart breaks into pieces. Tapi macam melampau sangat la pulak gambarannya... Oleh sebab dah glue siap2, jadi taklah break teruk sgt. Still, I'm fragile and vulnerable. Sangat tension masa tu but I tried to be rational as much as I can... <br /><br />Oleh sebab dah pergi bergumbira sana sini, jd xdelah rasa tension sgt. Oleh itu saya nk ucapkan thanks a lot kepada kawan2 yg telah m'hiburkan hati saye... Hehehe. But then, last week I found out the truth. Buat penat je selama dua minggu pendam perasaan rupa-rupanya there's nothing actually... I should be happy tapi geram pun ade. Tapi ada pengajaran di sebalik semua ni.. Next time, kena find out dulu sesuatu perkara tu betul atau tak. Then barulah buat keputusan/tindakan. Moral of the story: jgn bertindak ikut perasaan. Nanti diri sendiri yang rugi... Sekarang dah rasa lega sikit. Sikit je. Tak boleh nak lega banyak2... Hahaha...Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-12376478903781424012009-09-08T12:27:00.002+08:002009-09-08T12:57:19.430+08:00Saja suka suka1. Who was your FIRST prom date?<br />There's no prom... apetah lg prom date<br /><br />2. Do you still talk to your FIRST love?<br />yup... once a year kot ;P<br /><br />3. What was your FIRST alcoholic drink?<br />CAN'T DRINK....<br /><br />4. What was your FIRST job?<br />operator... part time job... xbest lngsung<br /><br />5. What was your FIRST car?<br />kete sorong? hehe.. do not have a car yet ;P<br /><br />6. Who was the FIRST person to text you today?<br />my officer...<br /><br />7. Who is the FIRST person you thought of this morning?<br />not sure... terpikir keje yg kena settle kat opis je<br /><br />8. Who was your FIRST grade teacher?<br />dh xingat la... <br /><br />9. Where did you go on your FIRST ride on an airplane?<br />Blum pnah ride a plane. Maybe Indonesia, Sabah or Japan.. Hope so ;)<br /><br />10. Who was your FIRST best friend & do you still talk ?<br />Rabae... We still keep in touch wlupun jarang2...<br /><br />11. Where was your FIRST sleep over?<br />Shila's house... Siap rosakkan pintu dapur rumah dia lg...<br /><br />12. Who was the FIRST person you talked to today?<br />my housemate... masa bgn sahur<br /><br />13. Whose wedding were you in the FIRST time?<br />Jiran tetangga... Masa kecik slalu pergi wedding.<br /><br />14. What was the FIRST thing you did this morning?<br />bgn gosok gigi, panaskan nasi and lauk pastu sahur...<br /><br />15. What was the FIRST concert you ever went to?<br />konsert nasyid... hehe<br /><br />16. FIRST tattoo?<br />CANNOT jugak... <br /><br />17. FIRST piercing?<br />Around 6 or 7 years old but now don't wear earring anymore<br /><br />18. FIRST foreign country you've been to?<br />never went outside Malaysia... Hope will do so in the future<br /><br />19. FIRST movie you remember seeing?<br />of course la dah xingat...<br /><br />20. When was your FIRST detention?<br />what kind of detention? never kot...<br /><br />21. What was the FIRST State you lived in?<br />Pahang... It's always been my fav state :-)<br /><br />22. Who was your FIRST roommate?<br />Apart from my siblings, I have many roommates because I'm studying in a boarding school...<br /><br />23. Who do you think will be the next person to post this?<br />dOn't know... don't even want to guessAmaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-63120598348108717802009-08-14T16:35:00.003+08:002009-08-14T17:04:15.839+08:00Hikmah SolatDapat emel dari kawan. Sangat informatif bagi kita yang tak pernah tau atau tak pernah nak ambik tahu... Setiap kejadian pasti ada hikmah yang tersurat lagi tersirat.<br /><br /><strong>Setiap peralihan waktu solat sebenarnya menunjukkan perubahan tenaga alam ini yang boleh diukur dan dicerap melalui perubahan warna alam. <br /> <br />Sebagai contoh, pada waktu Subuh alam berada dalam spektrum warna biru muda yang bersamaan dengan frekuensi tiroid yang mempengaruhi sistem metabolisma tubuh. Jadi warna biru muda atau waktu Subuh mempunyai rahsia berkaitan dengan penawar/rezeki dan komunikasi. Mereka yang kerap tertinggal waktu Subuhnya ataupun terlewat secara berulang-ulang kali, lama kelamaan akan menghadapi masalah komunikasi dan rezeki. Ini kerana tenaga alam iaitu biru muda tidak dapat diserap oleh tiroid yang mesti berlaku dalam keadaan roh dan jasad bercantum (keserentakan ruang dan masa) - dalam erti kata lain jaga daripada tidur. Disini juga dapat kita cungkil akan rahsia diperintahkan solat diawal waktu. Bermulanya saja azan Subuh, tenaga alam pada waktu itu berada pada tahap optimum. Tenaga inilah yang akan diserap oleh tubuh melalui konsep resonan pada waktu rukuk dan sujud. Jadi mereka yang terlewat Subuhnya sebenar sudah mendapat tenaga yang tidak optimum lagi. <br /><br />Warna alam seterusnya berubah ke warna hijau (isyraq & dhuha) dan kemudian warna kuning menandakan masuknya waktu Zohor. Spektrum warna pada waktu ini bersamaan dengan frekuensi perut dan hati yang berkaitan dengan sistem penghadaman. Warna kuning ini mempunyai rahsia yang berkaitan dengan keceriaan. Jadi mereka yang selalu ketinggalan atau terlewat Zuhurnya berulang-ulang kali dalam hidupnya akan menghadapi masalah di perut dan hilang sifat cerianya. Orang yang tengah sakit perut ceria tak ? <br /><br />Kemudian warna alam akan berubah kepada warna oren, iaitu masuknya waktu Asar di mana spektrum warna pada waktu ini bersamaan dengan frekuensi prostat, uterus, ovari dan testis yang merangkumi sistem reproduktif. Rahsia warna oren ialah kreativiti. Orang yang kerap tertinggal Asar akan hilang daya kreativitinya dan lebih malang lagi kalau di waktu Asar ni jasad dan roh seseorang ini terpisah (tidur la tu .). Dan jangan lupa, tenaga pada waktu Asar ni amat diperlukan oleh organ-organ reproduktif kita.<br /><br />Menjelang waktu Maghrib, alam berubah ke warna merah dan di waktu ini kita kerap dinasihatkan oleh orang-orang tua agar tidak berada di luar rumah. Ini kerana spektrum warna pada waktu ini menghampiri frekuensi jin dan iblis (infra-red) dan ini bermakna jin dan iblis pada waktu ini amat bertenaga kerana mereka resonan dengan alam. Mereka yang sedang dalam perjalanan juga seelok-eloknya berhenti dahulu pada waktu ini (solat Maghrib dulu la .) kerana banyak interferens (pembelauan) berlaku pada waktu ini yang boleh mengelirukan mata kita. Rahsia waktu Maghrib atau warna merah ialah keyakinan, pada frekuensi otot, saraf dan tulang. <br /><br /> <br /><br />Apabila masuk waktu Isyak, alam berubah ke warna Indigo dan seterusnya memasuki fasa Kegelapan. Waktu Isyak ini menyimpan rahsia ketenteraman dan kedamaian di mana frekuensinya bersamaan dengan sistem kawalan otak. Mereka yang kerap ketinggalan Isyaknya akan selalu berada dalam kegelisahan. Alam sekarang berada dalam Kegelapan dan sebetulnya, inilah waktu tidur dalam Islam. Tidur pada waktu ini dipanggil tidur delta dimana keseluruhan sistem tubuh berada dalam kerehatan. Selepas tengah malam, alam mula bersinar kembali dengan warna putih, merah jambu dan seterusnya ungu di mana ianya bersamaan dengan frekuensi kelenjar pineal, pituitari, talamus dan hipotalamus. Tubuh sepatutnya bangkit kembali pada waktu ini dan dalam Islam waktu ini dipanggil Qiamullail. <br /><br />Begitulah secara ringkas perkaitan waktu solat dengan warna alam. Manusia kini sememangnya telah sedar akan kepentingan tenaga alam ini dan inilah faktor adanya bermacam-macam kaedah meditasi yang dicipta seperti taichi, qi-gong dan sebagainya. Semuanya dicipta untuk menyerap tenaga-tenaga alam ke sistem tubuh. Kita sebagai umat Islam sepatutnya bersyukur kerana telah di'kurniakan' syariat solat oleh Allah s.w.t tanpa perlu kita memikirkan bagaimana hendak menyerap tenaga alam ini. Hakikat ini seharusnya menginsafkan kita bahawa Allah s.w.t mewajibkan solat ke atas hambanya atas sifat pengasih dan penyayang-Nya sebagai pencipta kerana Dia tahu hamba-Nya ini amat-amat memerlukannya. Adalah amat malang sekali bagi kumpulan manusia yang amat cuai dalam menjaga solatnya tapi amat berdisiplin dalam menghadiri kelas taichinya.</strong>Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-90278313599143734492009-08-13T09:57:00.002+08:002009-08-13T10:23:20.366+08:00Semangat baruHehe.. Apa yang nak diceritakan taklah se'gah' titlenye. Saje nak bg effect lebih.. Sebenarnya saya sangatla happy sebab dah berjaya mengedit blog ni utk kesekian kalinya. Sebelum ni punya payah nk jumpa template yang sesuai dan berkenan di hati.. Tak pun bile dah jumpa ada je mslh.... So finally guna je template sedia ada pastu create banner sendiri. Puas hati I... Hasilnya: I love seeing my blog... Hehe...<br /><br />So pasni InsyaAllah rajin la kot update blog nie... Kalau xde idea pun blh je kot merapu. Hehe... Suke suke... Ooh lupe.. Chatbox tak letak lagi. Alamatnya kena create semula la... Setiap kali tukar template blog mesti kene buat chatbox yg baru.. Cam malas. Hehe.. Ish kene rajinkan diri...Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-59125823792472348982009-08-13T09:48:00.001+08:002009-08-13T09:48:09.968+08:00<img style="visibility:hidden;width:0px;height:0px;" border=0 width=0 height=0 src="http://counters.gigya.com/wildfire/IMP/CXNID=2000002.0NXC/bHQ9MTI1MDEyODAzMzIzNCZwdD*xMjUwMTI4MDg4NTAwJnA9NTczMTgyJmQ9Jm49YmxvZ2dlciZnPTEmbz*3ZjE5ZTI1MTFhYmE*OTA2OWE3YWM5NzgxNjhlYWVlMiZvZj*w.gif" /><a href="http://www.mybannermaker.com"><img src="http://img218.imageshack.us/img218/1082/mybanner4a83709838f5c.jpg" alt="Banner created with MyBannerMaker.com"></a><br><a border=0 href="http://www.gigyamailbutton.com/wildfire/gigyamailbutton.ashx?url=aHR*cDovL3dpbGRmaXJlLmdpZ3lhLmNvbS93aWxkZmlyZS93ZnBvcC5hc3B4P21vZHVsZT1lbWFpbCZ1cmw9aHR*cCUzYSUyZiUyZm15YmFubmVybWFrZXIuY29tJTJmcHJvY2Vzcy5waHAlM2ZiYW5uZXJ*eXBlJTNkZ2lneWElMjZzaG93Y29kZSUzZCUyNmxpbmslM2RodHRwJTI1M*ElMjUyRiUyNTJGd3d3Lm15YmFubmVybWFrZXIuY29tJTI2c2FmZXR5JTNkWVRveU16cDdjem8wT2lKMFpYaDBJanRoT2pRNmUyazZNRHR6T2pBNklpSTdhVG94TzNNNk1qRTZJbE5*YVd4bExDQnNZWFZuYUN3Z1kzSjVMaTR1SUNJN2FUb3lPM**2TVRnNklsUnlaV*Z6ZFhKbElIbHZkWElnYkdsbVpTSTdhVG96TzNNNk1Eb2lJanQ5Y3pvME9pSnphWHBsSWp*aE9qUTZlMms2TUR*ek9qSTZJakl3SWp*cE9qRTdjem95T2lJeU1DSTdhVG95TzNNNk1qb2lNakFpTzJrNk16dHpPakk2SWpJd*lqdDljem8zT2lKdmNHRmphWFI1SWp*aE9qUTZlMms2TUR*ek9qTTZJakV3TUNJN2FUb3hPM**2TXpvaU1UQXdJanRwT2pJN2N6b3pPaUl4TURBaU8yazZNenR6T2pNNklqRXdNQ*k3ZlhNNk5Ub2lZVzVuYkdVaU8yRTZORHA3YVRvd*8zTTZNVG9pTUNJN2FUb3hPM**2TVRvaU1DSTdhVG95TzNNNk1Ub2lNQ*k3YVRvek8zTTZNVG9pTUNJN2ZYTTZOam9pWldabVpXTjBJanR6T2pBNklpSTdjem8wT2lKc2FXNXJJanR6T2pJNE9pSm9kSFJ3T2k4dmQzZDNMbTE1WW1GdWJtVnliV*ZyWlhJdVkyOXRJanR6T2pFd*9pSmlZVzV1WlhKMGVYQmxJanR6T2pVNkltZHBaM2xoSWp*ek9qRXhPaUppWjJsdFlXZGxZMjlrWlNJN2N6b3hNam9pZEdOM*xuZEVaamRpWDNSdklqdHpPakV4T2lKaVlXNXVaWEpmYzJsNlpTSTdjem94TURvaWFXRmlNek*yZURJNE1DSTdjem81T2lKaVoyTnliM*JmZURFaU8zTTZNRG9pSWp*ek9qazZJbUpuWTNKdmNGOTVNU*k3Y3pveU9pSTBOU*k3Y3pvNU9pSmlaMk55YjNCZmVESWlPM**2TXpvaU56QXdJanR6T2prNkltSm5ZM*p2Y*Y5NU1pSTdjem96T2lJMk1qZ2lPM**2TVRZNkltZHlZV1JwWlc1MFZHOXdRMjlzYjNJaU8zTTZOam9pTlRVMlJERTVJanR6T2pFNU9pSm5jbUZrYVdWdWRFSnZkSFJ2YlVOdmJHOXlJanR6T2pZNklrSkNSVGswTnlJN2N6bzFPaUpqYjJ4dmNpSTdZVG8wT25*cE9qQTdjem8yT2lKR1JrWkdSa1lpTzJrNk1UdHpPalk2SWtaR1JrWkdSaUk3YVRveU8zTTZOam9pUmpBMlJqRkJJanRwT2pNN2N6bzJPaUpHUmtaR1JrWWlPMzF6T2pZNkltOW1abk5sZENJN1lUbzBPbnRwT2pBN2N6b3lPaUl6TmlJN2FUb3hPM**2TWpvaU5qUWlPMms2TWp*ek9qSTZJalV3SWp*cE9qTTdjem95T2lJMU1DSTdmWE*2TkRvaWVYQnZjeUk3WVRvME9udHBPakE3Y3pveU9pSXpOU*k3YVRveE8zTTZNam9pTlRBaU8yazZNanR6T2pJNklqY3pJanRwT2pNN2N6b3lPaUkzT*NJN2ZYTTZORG9pWm*5dWRDSTdZVG8wT25*cE9qQTdjem96T2lKcE5EY2lPMms2TVR*ek9qTTZJbWswTnlJN2FUb3lPM**2TXpvaWFUUTNJanRwT2pNN2N6b3pPaUpwTkRjaU8zMXpPakV4T2lKaWIzSmtaWEpqYjJ4dmNpSTdjem8yT2lKRU1USkNNa*lpTzNNNk1UQTZJbUp2Y21SbGNuTnBlbVVpTzNNNk1Ub2lNaUk3Y3pveE1qb2liM1psY214aGVXTnZiRzl5SWp*ek9qWTZJamxGUTBJek55STdjem94TURvaWIzWmxjbXhoZVdGdGRDSTdjem94T2lJd*lqdDk=" target="_blank"><img src="http://cdn.gigya.com/wildfire/i/includeShareButton.gif" border="0" width="60" height="20" /></a>Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-47048764315155777852009-08-11T16:50:00.002+08:002009-08-11T17:06:23.843+08:00My complicated heartCan I say that I really miss him? Maaflah ye.. Entri kali ni agak err... xtau la ape kategorinye. Quite personal... But what can I say.. I can't wrote on my facebook wall that I really miss him. Tapi dia jauh.... And I can't even say this to him... <br /><br />Sometimes I wonder did I do the right thing? Did I pick the right way? But life is full of risk.. You never know what will you face in the future... So what I really wanna do is try and give myself a chance. Sometime I'm so confused... But I know that he is one of my reason of happiness. Didn't know whether I'll find someone else like him. Wish I am not going to... He's so precious to me...<br /><br />Sekian... Hehe... Tak boleh ckp kat orgnye pun cukupla dpt luahkan kat sini...Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-59740527157320833032009-07-12T16:25:00.000+08:002009-07-12T16:29:04.844+08:00About Me - Based on NumerologyYou entered: husna<br />There are 5 letters in your name.<br />Those 5 letters total to 18<br />There are 2 vowels and 3 consonants in your name.<br /> <br />What your first name means:Muslim Female Beautiful. A belle. <br /><br /><br />Your number is: 9<br /><br />The characteristics of #9 are: Humanitarian, giving nature, selflessness, obligations, creative expression.<br /><br />The expression or destiny for #9:<br />The expression that you exhibit is represented bythe number 9. Your talents center in humanistic interests and approaches. You like to help others as you were intended to be the 'big brother or big sister' type. You operate best when you follow your feelings and sense of compassion, and allow yourself to be sensitive to the needs of others. You work well with people, and have the potential to inspire. This suggests that you could successfully teach or counsel. Creative ability, imagination and artistic talent (often latent) of the highest order are present in this expression. It's possible that you're not using or developing all of these capabilities at this time. Some of your talents may have been used at an earlier time in your life, and some may still be latent. Be aware of your capabilities, so that you can make use of them at appropriate times.<br /><br />If you are able to achieve the potential of your natural expression in this life, you are capable of much human understanding and have a lot to give to others. Your personal ambitions are likely to be maintained in a very positive perspective, never losing sight of an interest in people, and a sympathetic, tolerant, broad-minded and compassionate point of view. You are quite idealistic, and disappointed at the lack of perfection in the world. You have a strong awareness of your own feeling as well as those of others. Friendships, affection, and love are extremely important.<br /><br />Undeveloped or ignored, the negative side of the 9 expression can be very selfish and self-centered. If you do not actively involve yourself with work that benefits others, you may tend to express just the opposite characteristics. It is your role to be very involved with other people and their needs, but it may be difficult for you achieve this role. Aloofness, lack of involvement, and a lack of sensitivity mark the low road of this expression.<br /><br />Your Soul Urge number is: 4<br /><br />A Soul Urge number of 4 means: <br />With the Soul Urge or Motivation number of 4 you are likely to strive for a stable life. You tend to follow a rather orderly pattern and systematic approach in your endeavors. You have an inner desire to serve others in a methodical and diligent manner. You want to be in solid, conventional, and well-regulated activities, and you are somewhat disturbed by innovation and erratic or sudden changes. Excellent at organizing, systematizing, and managing, you have a way of establishing order and maintaining it. You are responsible, reliable and in the final analysis, practical. Highly analytical, you can see your way through all sorts of situations and generally have a clear understanding of the issues. You are a very honest, sincere, and conscientious individual. <br /><br />The negative side of the 4 is rigid, stubborn and somewhat narrow-minded. There is a tendency to hide feelings, or to really not be aware of real feelings. Avoid being too rigid and stubborn in your thinking, and try to always see the big picture rather than becoming to involved with the detail. Don't be afraid to take a chance once in awhile.<br /><br />Your Inner Dream number is: 5<br /><br />An Inner Dream number of 5 means: <br />You dream of being totally free and unrestrained by responsibility. You see yourself conversing and mingling with the natives in many nations, living for adventure and life experiences. You imagine what you might accomplished.Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4486872710451175469.post-69059579568029825652009-07-11T11:21:00.002+08:002009-07-11T12:09:54.372+08:00Nak tulis gak!!Takde idea sebenarnya nak tulis apa. Saje je nak buat jugak posting baru kat blog nie... Kenapa sekarang malas benar nak menulis ye? One of my habit, kalau tak tau nak buat apa (biasanya kalau tak blh tidur), mesti bangun pastu ambik kertas and pen then mulalah tulis apa yang ada dlm fikiran... Orang kata dengan cara tu kita blh kurangkan tekanan sikit... Even kertas tu tak boleh respon balik, at least kita dapat luahkan jugak apa yang kita rasa. Sebab tak semua perkara kita boleh cerita dekat orang kan... Apa yang kita tulis tu boleh baca blk suatu hari nanti... Kalau kita still simpan la. <br /><br />Semalam dapat jumpa my close friend... Saya gelarkan dia sebagai my part time bf. Haha... Dia perempuan ye. Mula kenal dia masa 3rd year... Kebetulan her room depan my best friend's room. Pernah join kelab yang sama tapi entahla, masa tu tak pernah perasan dia. So bila dah start kenal tu jadi rapatla... Dah jadi best friend pun sekarang. Walaupun hobi tak semua sama tapi byk benda yang blh share dengan dia. Suke layan drama jepun, movie jepun, lagu jepun, anime Jepun... Even plan to go to Japan on 2011 with her.. Hehehe... Hope our dream will come true :-)<br /><br />Yang tak bestnya dapat jumpa dia jap je. Coz pagi ni dia dah bertolak ke Gurun, Kedah. Dia praktikal kat sana selama 6 bulan... Lame tu. To Huda, all da best ya my dear friend. Friends come and go... Ade satu fakta ni kata dlm tempoh 7 tahun our circle of friends akan bertukar. Betul kot... Dari zaman kanak-kanak, pastu sekolah rendah, sekolah menengah, then masuk U, pastu keje pulak... Tapi ada jugak kawan yang kekal dr kecil sampailah sekarang. I hope my friendship dengan kawan-kawan sekarang akan kekal sampai bila-bila... Mudah-mudahan... Amin.<br /><br />Someone told me this. Kawan ada banyak kategori... Ada yang istimewa,ada yang biasa je. Kita ada kawan baik, kawan rapat... Kadang-kadang tak tau nak masuk dlm kategori mana. Saya pun selalu confused dengan term kawan baik dan kawan rapat... Tapi apapun semua kawan special and mean so much to me. To all my friends, thanks for being there ^_^Amaryllis Husnahttp://www.blogger.com/profile/11349913164682732057noreply@blogger.com0